Tryck på play och läs vidare för extra inlevelse och hjärtesorg
Igår var det alla hjärtans dag för den som inte vet. Jag startade dagen med att käka nere på Vildanden med familjen och några fler familjer som tillhör släkten. vi vart ett lite halvt gnällande gäng med hårda Norbergs dialekter "Vaffan har dom inga stooOoolar?". När vi väl hade börjat få i oss lite mat började vi istället grymta belåtet.
Allt flöt på tills jag upptäckte att Morsans öl var slut och att hon hade börjat skriva något på en servett. Helvete, nu skulle hon rimma igen. Jag bad henne på mina bara knän att hon skulle bespara mig hennes rhymes. Hon vart bara mer och mer upprörd så vi kompromissade, Jag, Ivar och Martin drog på en promenad. Promenaden slutade på Portan och vi högg en öl.
Det var nu vi kom på att vi skulle supa så vi drog hem till mig och lirade Poker och söp oss fulla med ett större sällskap. Fram mot 12 tiden drog vi över till Fagersta för att finna lyckan. Jag träffade en nyinflyttat tjej som är det vackraste jag sätt och som jag ska gifta mig med nästa vecka. Nej nu ljög jag igen. Kvällen på GM funkade i alla fall.
När vi kom ut så tittade ett bekant ansikte ut från förarsidan på en bil. Det var Mårten och han var sugen på att köra bil. När jag blivit avsläppt hemma i Kärrgruvan gick jag in och satte på plattan, här skulle det stekas ägg! Jag stod där i det dova månskenet och stekte mina ägg när All by myself började spelas på radion. Varför spela en sån låt på alla hjärtans dag? Telefonen hoppade i alla fall ur fickan och jag kände att jag behövde skriva en liten hälsning, det är väl det minsta man kan göra. Ytterdörren öppnades och hem kommer Jay, man har ju i alla fall alltid Jay.
Jag trodde att det här inlägget skulle bli sorgligare.. Måste öva på min dramatik.
Holla
söndag, februari 15, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar